Sofies värld

Tillbaka fran resan. Lat saga, hemma i Kasoa igen. Ingen tid och knapp mojlighet till internetcafe i norr. Andra halvan, i Accra, ja da fanns bara absolut ingen tid over.

En resume:

Torsdag 19/3 Jag, Mia och Johanna reste till Accra efter, tja, jobbet. Vi kom darfor fram ganska sent till Selvation army (ett billigt vandrarhem dar, drivet av fralsningsarmen da). Vi sov.

Fredag  20/3 En stor, saker buss med ac, lyx, akte fram stationen klockan atta. STC:s busstation. Den joinade vi. Vi skulle ju ta oss norrut. Till Tamale, bussens slustation, skulle det ta tretton timmar. Japp, sa vid nio halv tio var vi faktiskt framme. Kan ett stort bussbolag har i Ghana verkligen halla sig ifran ghanask tidsoptimism? (Ni vet, tio minuter lika med fyrtiofem) Det verkade sa. I Tamale hade vi iallafall bokat boende for natten. Det hade vi. Bara det att nar vi kom fram till hostelet hade en receptionist gett bort vart rum, sa vad hjalpte det? Nej, men det fattade vi val att om vi bokade sa langt innan som en halv vecka sa skulle vi ju ha ringt igen for att bekrafta. Jag menar, man hinner ju latt angra sig pa tre dagar. Oj forlat, men da letar vi upp nagon annanstanns att sova. Helt enkelt. Klockan narmar sig hakv elva, sa det ar inga problem. ROOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vid tolv kom vi i sang. Tre timmar senare ringde klockan. Bussen vidare mot Larabanga gick fem. Egentligen ar den starten klockren. Som kant kan det bara fortsatta i en rikting nar man kanner sig morbultad vid slaget mot botten. Maste fa overdriva. En aning bara.

Lordag 21/3 Lordagen borjade da som berattat med en tidig trotro-resa vidare. I Larabanga blev vi korda vidare mot Mole national park. Jag, Mia, Johanna, Melinda och Julia. Ja, vi nadde Ghanas storsta nationalpark! Grymt. Inga inhangnader och ingen matning av djuren. Inte vard heller, till djuren eller vaxterna. Nej, frizon for dem. Lev och kaka varandra, enligt naringskedjan.

Pa eftermiddagen akte vi pa jeepsafari i parken. NAturen var olik den i Kakum. Jo, for norra Ghana ar varmare, och torrare. Inget hav i narheten. Dessutom okenvindar fran Sahara. Savannterrang, eller mer eller mindre pa vag mot. I den har parken fick vi se lite djur ocksa. Mer an de gulliga, bitska myrorna. Elefanter, bushboch, nagon annan boch, kob (tre sist namnda ar radjurs/hjort liknande djur), babianer, green monkeys, vildsvin, guineafowls och andra fargglada smafaglar, trollslandor, hm, och troligtvis har jag glomt nagot. Naja.

Sondag 22/3 Klockan sju pa morgonen var det vandringsafari. Vi sag ingenting nytt fran dagen innan, men att ga till fots och att spana fran jeepen ar totalt skilda upplevelser. Ganksa givet. Faktiskt.

Vi reste vidare direkt darefter. Mot Bolgatanga! Ja, forst taxi. Hm, sedan ett trangt, oppet bilflak i tva timmar. Vi var fjorton personer och minst lika manga vaskor inknodda pa ett alltfor litet flak som transporterades pa den samsta vagen hittills har i Ghana. Skrackgladje. Inte ihop. Nej, skrack om jag vore hemma och fatt se en inspelad film pa nagon av er resa sadara och gladje dar jag befann mig! Fett plagsamt, det var det. Men grymt kul att vi, tja, bara gjorde det. Stod ut, tog oss snabbt till Tamale dar vi enkelt kunde ta oss vidare mot Bolgatanga och dessutom skoj vad man kan overleva. Mohaha.  

Mandag 23/3 I Bolgatanga sov vi alltsa sedan for att pa mandagmorgon aka en fyrtiofem minuters taxiresa till Paga. Paga. Ja, dar borjade vi med att "rida" pa en krokodil. Nu are gjort. En nittioattaarig gubbkrokodil. Seg som ett as, det var han. sedan fick vi en guidad tur i en pytteliten by av en oversot mansklig gubbe som bodde dar. Han och hans familj om hundra personer levde dar. Han berattade om deras "tradition", deras namnlosa religion, och om de ritualer de utovar. Vi fick bland annat veta att krokodilerna ar heliga for dem. De ar gudar. Var darfor inte oroliga for att de plagade krokodilerna genom att utnyttja dem som turistattraktion. Nej, de hade de inte sett vara vart det.

Eftermiddag i Bolgatanga. Vi strosade runt och njot av andrummet. Vi skulle inte resa igen forran morgonen darpa. Klockan nio gick en STC-buss hela vagen till Accra,. Sexton timmars resa. I en rastafari affar salde de nymalet, nybryggt kaffe!!! Etiopiska bonor. Varldskandbona, sa var det. Min forsta kopp riktigt kaffe pa tva manader. Nescafe borde knappt fa kallas kaffe, alls. Nastan sa illa. Eller hur, pappa? Pappa som hinkar kaffe, varre an mig, borde kunna satta sig in i min jag-ar-nog-i-himmelen-upplevelse riktigt val. Naval, de flesta kaffealskare ocksa da. Det basta av motet med kaffe foljde darefter. Svar ja pa en stalld fraga, av mig, namligen om jag kunde fa kopa med mig lite. Jora, egentligwn salde de inte, men de kunde allt sprionga ivag och mala nagra bonor at mig. De ska jag bjuda pa nar jag kommer hem. Forst till kvarn, jo, sa far det bli. Sa langt lagret racker, det sager vi. Hehe.     

Tisdag 24/3 Ater mot Accra. Att na Paga, som ligger precis vid den nordligaste landsgransen, gick fortare an vad vi trodde. Gott, fler dagar i Accra. Det ar valbehovligt innan hemresa. Ja, Julia, Melinda och Mia akte igar och Johanna drar pa onsdag. Fast, ni vet den dar funderingen om att STC mojligtvis var battre med tider kan ni glomma att jag delgav er. Dacket gick sonder efter fem timmars resa. Vi stod still for att fixa det i tre-fyra timmar! Ingen stress. Nejda. Glom inte alls det ovan namnda forresten, for visst hade det lika garna kunnat handa i Sverige? Faktiskt. Mitt i natten kom vi till Selvation army. Sov ett tag.

Onsdag 25/3 Innan shopping i Accra behovde jag, Mia och Johanna ta oss till Kasoa. Var packning var inlast pa Mias rum i hennes vardfamilj. Vi skulle flytta min till Royal Seed och ta med deras till Accra. DAgen darpa. Onsadagen tankte vi softa pa Kokrobitebeach. De borde ju ha jobbat pa brannan nar de snart skulle hem. Hehe. Sa blev det inte. Mia blev sjuk. Magont, spyor och feber. Stackarsstackarsstackars! Jag och Johanna tog nog val hand om henne for morgonen darpa var hon kry igen. Tjohooo! Konstiga slangar, har nere.

Torsdag 26/3 Med packningen ratt placerad drog vi tillbaka till Accra. Men ja, pa trotro borjade Johanna kanna sig dalig. Hon fick vila resten av dagen pa vandrarhemmet, medan jag och Mia tog oss till Art center. En gigantisk marknad som har allt man vill fa med sig hem. Ehm, alldeles for mycket da alltsa. Vi handlade. Jag vill inte stresshandla min sista vecka. Gor det successivt. Inte likt mig, men assa, jag har blivit smart. Pa aldre dar. Hoho-ho. De basta standen ar de med antika grejer. Jag kopte en rostig, platask till mitt kaffe. Johanna ska ta hem det till Sverige pa onsdag. Allt har nere har en benagenhet att lata sig attackeras av myror.

Fredag 27/3 Art cnter igen. Johanna var piggare, sa yes, jag och Mia fick med var master of prutning! Aven om vi lart oss att bli battre sa finns det ingen som man skrattar sa mycket at som henne nar hon prutar. Vet egentligen inte varfor. Hon ar sa grymt odmjuk och lyckas sa sjukt bra med att fa ner priserna. Anda.

Pa kvallen at jag, Johanna, Mia, Julia och Melinda en sista middag tillsammans. Har i Ghana atminstone. Jag skulle ha fishermansoup. Mums, lat det. Ut kom en skal med lightsoup och kokt tilapia. Fufu ratt minus fufun. Jag som forvantat mig en kramig skaldjursmusselfisksoppa. Attans da. Men det var okej. Mia och Johanna at pasta, medan julia och Melinda tog jollofrice (ris i inkokad tomatsas) med ENORMA kycklinglar. Mysigt, det var det.

Lordag 28/3, igar Julia och Melinda akte pa formiddagen. Jag, Mia och Johanna gick till SYTO-kontoret for att hamta Mias trumma och pass. Trumman som man fick bestalla undeer introduktionsveckan. Grymt! Snart far jag min ocksa, ju. Relativt, det ar snart det. Darefter at vi lunch med efterratt pa en riktig glassbar! Ja, vi at riktig glass! Oj, vad jag onskar att jag kunde na glass varje dag, Det finns i princip bara i Accra.

Nagra timmar kvar i landet for Mia. vi foljde med henne for att handla det allra sista. Lite smycken och sadara. Vid fem tog vi en taxi till flyplatsen.

Usch. Tomt. Varre blir det. Annu mera tomt. Pa onsdag kvall aker jag till Accra igen for att vinka av Johanna. Jag kommer in i det pa barnhemmet, det vet jag. Med det menar jag att jobba och ha en vardag har nere igen, men utan att ha nagra dar jag verkligen raknas. Jag alskar min ensamhet, sa utrymmet blir inte skrammande. Nej, bara jattetomt nar jag saknar dem har. de passar ju in har. Jag ar van vid att ha dem har, hos mig! Det finns manga att umgas med, och det kommer jag gora ocksa. Men ja, umgas. Inte vara sjalv dygnet runt, men att kanna att man har just vanner omkring sig ar skillnad.

Bortsett fran att de forsvinner sa ar jag grymt taggad for del tva! Jag ska fa lara kanna nagra av barnen! Hoppas jag. Och tror. Dessutom hjalpa dem mera. Ikvall blir koket mitt igen. Gott e de. Synd bara att det jobbet, hygiengora liksom, blir battre med fyra hander och tva hjarnor. Lattare att, lat saga, ha nagon att bolla med. Klockrent uttryck. Synd ar det av den anledningen att jag och Johanna verkar vara de enda som inte ar helt anti det jobbet pa heltid. Lite konstiga, ar vi nog. Det tycks vara sa. Har ingenting emot att gora det sjalv, men lite tungt blir det. Och som sagt, kanske litet samre for helheten. Trots att erfarenhet talar emot hoppas jag atminstone att en liten sofiejohanna kommer till undsattning. MAn vet ju faktiskt aldrig. Eller hur, ju.

Fullspackad vecka, som ni nu forstatt. Som jag insett hann ni allt bli lite otaliga for uppdatering, sa jag hoppas att ni tillfredstallts nura. Status: "Sofie is -kind of- tillganglig aven i Ghana." Ikke sant? 





Jeepsafari. Forr fick man sitta pa taket, men konstiga man i uniform har forbjudit det. Jattenyligen. Inspektorer, sa kallas de. Tur att man sag sa bra anda!




Naturen genom bilrutan.



Elefant!



Baboons. En av dem spexade. Lekte rumpforlangare.



Ni ser flaket i bakgrunden. Och har ar Melinda. Vi blev pyttelite smutsiga.



I Paga. Den sote, lille mannen pekar pa den feta krokodilen som ar pa vag upp ur vattnet.



Mamzor, ser du vem som kakar vem!



Tjannare.



Accra. Sista middagen ihop. Julia och Melinda otaliga.



Lightsoup med tilapia. Var ar fufun? Buhu.




Glass och riktigt kaffe. Mums! Kaffe i Accra, det gar tack och lov.



Som sagt, slut for dem och del tva for mig. Fast hemma, ja da ses vi. Och da tar MIa studenten!!! Det ska firas.




Ps. En fagel viskade i mitt ora, nagonting om for langa inlagg. Jag haller inte med, sa gud nade den som bara tittar pa bilderna och hoppas over att lasa texten. Jag bussar gammelkrokon pa er. Ds.