Sofies värld

Jag har ingen pojkvän. Har aldrig haft, hittills. Inte flickvän heller för den delen. Därför vet jag inte hur det känns att vara ifrån denne en längre tid. Jag vet inte hur det kändes för Johanna och Richard då han var i Australien och inte hon, innan hon av saknad åkte efter tidigare än planerat. Ja, det var som ett exempel. En del klarar det säkert, och förmodligen alla om man verkligen blir tvungen. Det var ingen prövning för Johanna och Richard, så varför skulle de fortsätta att vara ifrån varandra när det blev för svårt?

Vad är det som gör skillnaden? Det är uppenbart för mig att kärleksrelationer och tvillingskap inte kan liknas. Olikheten i den olidliga längtan, men vilken är den då? Det har snart gått tre månader sedan jag träffade min tvilling och tänk att både hon och jag klarar av det, fint! Hon, som efter två veckor utan sin pojkvän bokade en flygbiljett för att resa efter.

Saknaden och den plågsamma längtan efter varandra är nog lika tuff, förresten. Mitt försök till svar, ja, det blir att skillnaden faktiskt handlar om det givna. Jag menar, ett tvillingband går inte att klippa av! Vi kan ta varandra för givet, det går. Vi kan inte tappa någonting vi byggt upp, nej, för allting fanns där redan från början. Det finns liksom ingen rädsla blandat med saknaden. Vi vet.

".. Tvilling kom, kom till mitt hjärta.

Lyssna nu, det har nånting att berätta.

Sättet som jag vet, nej

det är ingen hemlighet, att vi aldrig nånsin kan

vara långt ifrån varann.."

Vi kan inte vara långt bort från varandra för att vi inte klarar det, utan för att vi aldrig är det. Vi är alltid tillsammans. Det går inte att förklara, det där. Ungefär som att ingen kan berätta för mig om den kärlek jag inte har upplevt ännu, så att jag verkligen förstår. Jag kan tänka mig, men aldrig veta. 

Jo alltså, jag tror att tvillingar och livskamrater hör ihop med varandra på liknande sätt. Att jämföra på vilket sätt, är däremot omöjligt. Livskamrat, där har vi det. Man lever med en livskamrat och på något sätt, det som jag hade svårt att förklara, så lever en tvilling i den andra.






Hanna o Siss - i havet, ser du!

Från igår till idag har jag varit i Onsala hos min pappa, lillebror Jack och Ulla, pappas fru. På dagen idag medan Jack var i skolan (den lille sparven går i nollan) så åkte vi andra tre till Vallda sandö. En strand. En strand som avslöjar havets närvaro. Jag älskar havet! Jag tycker om det för vad det är, vatten där jag kan bada, och för att känslor går att likna så bra med dess liv. Ja, till och med de som jag älskar kan få vara skilda sammansättningar därav. Av havet. Pappa är en. 


Det här är min grymma pappi =)