Sofies värld

Jag hard workworkar! Antligen. Jag ar till nytta. Jag kanner mig som en volontar. I mandags var forsta dagen pa Royal Seed. Johanna var i Accra pa sjukhuset med Amanda, tjejen med malaria som fortfarande var inlagd, sa jag klarade mig utan henne da. Det var nog bra. Mycket lattare att se allt med egna ogon. Jag menar, de tolkar pa egen hand utan oronens hjalp da nagon samtidigt berattar, forklarar och instruerar. Under den tid hon varit dar har hon atagit sig ansvaret for koket. inte matlagningen, utan hygienen. Disk, stadning. Vi diskar efter varje mal med dettol, antibaktriellt medel, i vattnet och torkar alla ytor. Sa haller vi pa att successivt storstada hela koket. Spannande detdara. Man hittar lite allt mojligt. Gamla, mogliga matrester, rattskit, hm, annu mera jattegammal mat. Det ar ett verkligt projekt. Seriost. Vi SKA styra upp hygienen! De kan ingenting. Verkligen. De kommer in medan i diskar, tar upp en random skal och slickar. De skrapar ur fluginvaderade grytor och soker desperat i vrar. De torkar aldrig av och tvattar sallan handerna. Vi ska halla lektioner for dem om det. Hittills kanner vi oss bara som tjattanter, kanske sa foraldrar uppfattar sig sjalva under hela barnens uppfostran. Hehe. Vi far blickar som sager ungefar att lat oss ata, det ar ju mat! Jag kommer vid sju pa morgonen och gar mellan tre och halv sex. Olika fran dag till dag. Grymt kul! Jag kanner mig behovd! Hard working volonteers, kallade ett av barnen mig och Johanna. Det ar ungefar femton volontarer pa barnhemmet, sex sover dar. De flesta av dem jobbar med undervisning, nagra alltiallo och en som har hand om det medicinska. Hon har lakare till foraldrar. Det ar gott att ha hittat sin arbetsuppgift. Ingen konkurens om den direkt heller, men vi alskar det! Nar jag flyttar in kommer jag, precis som Johanna som bor dar nu, ha mycket tid for barnen pa eftermiddagen och kvallen. Jag har ju sju veckor som jag ska bo dar sa tid, det har jag. Jag trivs sa grymt bra dar, dessutom ar jag helt frisk nu! Gott, ganger tva. Vi hjalper till att servera lunchen ocksa, forresten. Jag har lart mig bara brickan pa huvudet! Med handerna da. Smart barteknik. Pa riktigt alltsa.

I tisdags var det marknad i Kasoas centrum. Varje tisdag och fredag. Jag, Johanna och Mia var dar. Jag kopte ett jattesnyggt, afrikansk tyg som jag lamnat in till en sommerska for att fa en soft klanning sydd! Jag ska glida runt i klanning. Ni som kanner mig forstar att det ar mysko. Anledning. Tja, jag bar aldrig det plagget. Studenten och balen ar undantag. Har ar det varmt, gott med luftigt och min modell som jag ritade upp sjalv ar dessutom, som sagt, grymt soft.

Plotsligt ringde Amanda fran sjukhuset i Accra. Hon ringde Johanna och grat. Hon hade blivit samre, eller madde samre, med restless legs och illamaende. Sjukhuspersonalen tyckte att hon skulle ringa dit nagon. Johanna tankte aka direkt. Catcha forsta, basta trotro. Jag och Mia foljde, sjalvklart, med. Klockan hade hunnit bli fem och trafiken var som mest kaotisk. Farligast ar den pa natten, men vild framat kvallsningen. Tre timmar tog det for oss att komma till sjukhuset i Accra. Hon madde battre, men uppskattade var omtanke grymt mycket. Sant kanner man. Ja, det gor man faktiskt. Natter ensam pa ett sjukhus i Ghana, tre halvkanda svenska tjejer i samma alder kommer sa fort de kan. Klockan blev hakv tio och alldeles for sent for att aka hem. Vi skulle kommit pa natten, ehm, om vi ens natt fram vill saga. Ja, sa illa kan det allt vara. Som berattat, tredje land i topp i listan over antal trafikolyckor. Vi fragade snallt om vi kunde lana en sang pa sjukhuset. Nej! Det sa en sjuksyster. Vi gick till receptionen. Desperata. Hon forstod och sa att utan att halsa fran henne skulle vi fraga en annan syster. Kanske kand for att ha ett stort hjarta. Mojligtvis. Vi tackade, fann sjuksystern och bonfoll henne. Ja, pa vara bara knan. Nastan da. Atminstone tillrackligt vanligt for att , jo, radda oss. Vi fick sova i ett vantrum. Pa bankarna dar. Aventyr. Japp. Utmattade som vi absolut var sov vi oforskamt gott dar. Synd att man inte far sova undr bar himmel. Pa grund av alla mygg. Hehe. 

Idag har vi varit i Accra. Jag, Marie, Emma, Johanna och Mia. Sjalvstandighetsdagen! Berattar mer.

Ja, jo, min tid rinner ut.  Ledsen. Stress inlagg. Segare internet an forra, till och med. Det har varit mycket i veckan. Allt nytt igen liksom. Jag diggar det. Det hander saker, och just nu jobbar jag i medvind. Hannapyttipanna, aven kand som Johanna, kommer hem den sextonde mars. Overkligt, vill jag minst saga. Hon och Richard hemma fran aventyret i Australien. Jaha. Sa rullar tiden. 

Jag langtar till mandag. Jobb igen ju! Fast, morgondagen blir haftig. Och sorlig. Jag ska uppleva en ghanask begravning. Naomi, agaren till Royal Seed, hennes sister in law har dott.  

Bilder. Va, nja, gick inte idag heller. Ni har att vanta.