Hejdån
I onsdags sa jag hejdå till Marcus och Stephens mamma Marilyn efter en mysig kväll med semla här hemma. Marilyn är från England och dessutom pensionerad engelskalärare. Hon gav mig barnböcker på engelska, som hon hade sparade, som jag ska ha med mig. Tack, ännu en gång till henne. Faktiskt helt jättesnällt och de kommer bli gymt användbara. Det tror jag. Hon har försett mig böcker till den här resan nästan helt och hållet. Alltså, även skönlitteratur och lexikonet. Det i fickformat. Jag fick nämligen ett presentkort på Akedemibokhandeln av henne i julklapp!
Jag, Macus och Johanna förra nyår. Lite som syskon. Det är vi allt, vi tre.
Imorse var det vemodigt att åka ifrån Jack och Ulla. Jag blev omfamnad av och omfamnade dem som alltid, men det dröjer nu ett tag innan igen.
Jag åkte hem redan på morgonen för att träffa Karin. Vi tog en promenad i Skatås. Det blir liksom perfekt med vi två där, och snart Johanna också, när vi bor så nära. Hon i Björkekärr och jag vid Redbergsplatsen. So long till Skatås, därmed, och vi tog oss vidare in till stan för att möta upp Hanna. Vi gick till Condeco, fikade och pratade. Valle ringde under tiden och jag grattade henne till körkortet! Sa hejdå, det gjorde vi till varandra med. Genom luren. Hon hade precis kört upp och hann därför inte in till oss. Det blev ytterligare ett mysigt avsked, till alla de tre.
Jag och Karin. Valle. Becca (som jobbade idag, attans), jag och Hanna.
Imorgon ska jag följa med mamma till Jonsered. Det är hälsodag med hennes jobb. Inte för en sekund tänker jag lämna henne vår sista dag tillsammans, så ja, jag fick vara med. Nicole kommer från Falkenberg till Göteborg också. Vi ska hinna ses för en sekund, och kramas. Det ska vi. På kvällen blir det familjemiddag med mig, mamma, Stephen, min käre bror Jocke och hans flickvän Emma. Ännu mera på återseenden. Det är ett av många bra uttryck det också. Jag menar, det talar klarspråk. På återseende. Vi ses igen, liksom.
Johanna, jag och Nicole, vi kan flyga vi. Storebror.
Ett mycketövermegajättebetydelsefullt hejdå som morgondagen bjuder på är dessutom det av Milla. Min allra bästaste vän. Någonsin. Hon känner mig verkligen, så väl. Henne kommer jag att sakna så att det gör ont så ont så jätteont, kommande stunder. Det vet jag.
Millo min millo
Ja, hejdån. Inte farväl, utan på återseende.
Jag, Macus och Johanna förra nyår. Lite som syskon. Det är vi allt, vi tre.
Imorse var det vemodigt att åka ifrån Jack och Ulla. Jag blev omfamnad av och omfamnade dem som alltid, men det dröjer nu ett tag innan igen.
Jag åkte hem redan på morgonen för att träffa Karin. Vi tog en promenad i Skatås. Det blir liksom perfekt med vi två där, och snart Johanna också, när vi bor så nära. Hon i Björkekärr och jag vid Redbergsplatsen. So long till Skatås, därmed, och vi tog oss vidare in till stan för att möta upp Hanna. Vi gick till Condeco, fikade och pratade. Valle ringde under tiden och jag grattade henne till körkortet! Sa hejdå, det gjorde vi till varandra med. Genom luren. Hon hade precis kört upp och hann därför inte in till oss. Det blev ytterligare ett mysigt avsked, till alla de tre.
Jag och Karin. Valle. Becca (som jobbade idag, attans), jag och Hanna.
Imorgon ska jag följa med mamma till Jonsered. Det är hälsodag med hennes jobb. Inte för en sekund tänker jag lämna henne vår sista dag tillsammans, så ja, jag fick vara med. Nicole kommer från Falkenberg till Göteborg också. Vi ska hinna ses för en sekund, och kramas. Det ska vi. På kvällen blir det familjemiddag med mig, mamma, Stephen, min käre bror Jocke och hans flickvän Emma. Ännu mera på återseenden. Det är ett av många bra uttryck det också. Jag menar, det talar klarspråk. På återseende. Vi ses igen, liksom.
Johanna, jag och Nicole, vi kan flyga vi. Storebror.
Ett mycketövermegajättebetydelsefullt hejdå som morgondagen bjuder på är dessutom det av Milla. Min allra bästaste vän. Någonsin. Hon känner mig verkligen, så väl. Henne kommer jag att sakna så att det gör ont så ont så jätteont, kommande stunder. Det vet jag.
Millo min millo
Ja, hejdån. Inte farväl, utan på återseende.
Kommentarer
Postat av: camillla*
så länge men ack så snart* att lära sig flyga och landa i ett livslopp. så kort men långt. snart hemma igen!
Postat av: Pappa
Jag älskar dig, det kan inga långa avstånd hindra, det kommer du att känna även när du är borta härifrån.
Postat av: sanna
åh, sofie, sofie! hälsa afrika!
Trackback
