Fyra månader, en evighet och en sekund
Jag är hemma. Jag har lämnat Afrika. Det var min grej. Jag ska bara på hemmaplan fullborda äventyret. Mitt äventyr i två delar...
Jag har upplevt en helt annan värld. En verklighet man hört om, sympatiserar med, men aldrig kan realisera utan att uppleva. Jag saknade min hink med vatten fran barnhemmets brunn, en tvål, botten från en sönderklippt flaska att ösa vattnet över mig med, ett duschbås och en stjärnklar himmel igår kväll. Jag längtade tillbaka till en bucketshower. Varje kväll var det så mycket mer än en dusch. En lugn stund för mig själv att tänka igenom dagen och njuta av den återkommande översköljning av en insikt: Jag älskar mitt jobb, mitt liv, i Ghana!
Jo, jag vill tillbaka. Nu! Fast, jag vill inget hellre än att vara hemma. För alltid. Kramas, kramas, kramas och aldrig släppa taget. Jag vill fortsätta att berätta. Mer och mer och mer! Det finns ingenting kallat början och slut. Ni lyssnar och jag kan se att ni försöker förstå. Ja, för att ni så gärna vill. Bilder hjälper till, men oj vad innehållsfattiga jag upptäckte att de var! Nåja. Mitt bästa räcker även på hemmaplan. Jag menar, det är ju fortfarande bara en verklighet för er som ni hör berättas om. Ni var ju trots allt inte där, med mig.
Jag har inte saknat att skriva å, ä, ö. Inte alls. Fast i och för sig, gott blev så fel. Det var synd...
Ha de gött!!!
